Reindeer pastoralism in Sweden 1550-1950

Abstract

In the middle of the 16th century we get the first opportunity to a more detailed knowledge of reindeer
pastoralism in Sweden. At that time the Sami lived in a hunter-gatherer economy. A family had in average about 10-20 domesticated reindeer, mainly used for transport. They could also be milked and used as decoys when hunting wild reindeer. During late 16th century the Swedish state and merchants bought large amounts of fur from the Sami. The common payment was butter and flour. This created a new prosperity, which lead to a considerable increase in population in Swedish Lapland. The population became too large for a hunter-gatherer economy. A crisis in early 17th century was the starting point for the transition to a large-scale nomadic reindeer pastoralism. Up to the middle of the 18th century intensive reindeer pastoralism was successful. But the pastoralism became gradually too intensive and diseases started to spread when the herds were kept too densely crowded for milking in summertime. During the first decades of the 19th century reindeer pastoralism in Sweden went through a major crisis. The number of reindeer herding mountain-Sami decreased considerably, mainly because they went to live permanently along the Norwegian coastline. Intensive reindeer pastoralism started to give way for extensive herding towards the end of the 19th century. In the north of Sweden influences from the Kautokeino Sami were an important factor, in the south extensive reindeer herding started to expand when the market for meat came closer to the Sami. During the 1920s the milking of reindeer ceased in Sweden, except in a few families. At that time Sami families from the north had been removed southwards. They further demonstrated the superiority of extensive herding to the Sami in mid- and southern Lapland. Reindeer pastoralism is basically a system of interaction between man and animal, but it has been heavily influenced by market forces and state intervention during hundreds of years. To a large extent these long-term external influences have made reindeer pastoralism what it is today. That aspect should not be overlooked when assessing the future prospects of reindeer pastoralism in Scandinavia.

Renskötseln i Sverige 1550-1950

Abstract in Swedish / Sammanfattning: Först vid mitten av 1500-talet finns det källmaterial som ger oss en tämligen detaljerad bild av renskötseln i Sverige. Vid den tiden levde samerna i en jakt- , fiske- och samlarekonomi. En familj hade normalt 10-20 renar som främst utnyttjades vid transporter. Tamrenarna kunde också mjölkas och fungera som lockdjur vid vildrensjakt. Under senare delen av 1500-talet köpte svenska staten och handelsmän stora mängder pälsverk av samerna. Den vanligaste betalningen var smör och mjöl. Detta skapade ett välstånd som ledde till en betydande folkökning i svenska lappmarken. Befolkningen blev för stor för att rymmas inom ramarna för en jaktoch
fiskeekonomi. En kris i början av 1600-talet blev startpunkten för övergången till en storskalig rennomadism.
Fram till mitten av 1700-talet var den intensiva renskötseln framgångsrik. Men renskötseln blev efterhand alltför intensiv. Under senare delen av 1700-talet började det spridas sjukdomar i de tätt sammanhållna hjordarna. De första decennierna av 1800-talet innebar en allvarlig kris i renskötseln. Antalet renskötande fjällsamer minskade kraftigt, främst genom utvandring till norska kusten. Den intensiva renskötseln med mjölkning av renarna började ersättas av en extensiv renskötsel inriktad på köttproduktion de sista decennierna av 1800-talet. I norr var naturförhållandena och influenser från Kautokeino-samerna en viktig faktor, i söder utvecklades renskötseln i extensiv riktning främst därför att marknaden för renkött kom närmare renskötarna. Under 1920-talet upphörde mjölkningen av renar i Sverige, utom i några enstaka familjer. Då hade förflyttningarna av samer från nordligaste Sverige söderut påskyndat utvecklingen och ytterligare markerat den extensiva renskötselteknikens
överlägsenhet. Tamrenskötsel är ett samspel mellan människa och djur, men det är inte bara en fråga om renskötaren och hans hjord. Externa marknadsfaktorer, beskattning och lagstiftning har haft ett betydande
inflytande på renskötselns utveckling under hundratals år. De har till stor del format renskötseln till vad den är i
dag. Detta bör beaktas när man gör bedömningar av renskötselns framtid.