«Heller ikke i dette skrift er det uudsigelige sagt»

Det nordiska neoavantgardets estetik—exemplen Fahlström, Hodell & Højholt

Abstract

Det nordiska neoavantgardet har hittills i liten grad varit föremål för utforskning i sin helhet. Forskningsuppgiften som sådan innebär i sig en empirisk utmaning, eftersom förbindelserna mellan länderna ofta
bara nämns i förbigående i större historieskrivningar, och man måste söka i ett stort och utspritt textbestånd bestående av minnesskildringar, tidskrifts- och tidningsartiklar etc. Jag inleder med en kort diskussion av det nordiska utbytet under 60-talet, följt av nedslag hos de tre svenska och danska avantgardisterna och författarna Öyvind Fahlströms, Åke Hodells och Per Højholts, vars text-ljudkompositioner finns utgivna på cd-skivor.

Mitt syfte är att demonstrera (neo-)avantgardets gränsöverskridande karaktär i tre olika men inbördes relaterade avseenden: att 60-talet präglades av en bred nordisk interaktion; att skrifter, manifest och andra texter av de tre författarna ger uttryck för en tvärestetisk poetologi; att avantgardet lägger tonvikten på den processuella skapelseprocessen.

Det jag har valt att fokusera på är alltså den poetologi som ligger till grund för genreöverskridande konst som t.ex. text-ljudkompositioner. Resultaten kan ofta rubriceras som både poesi, happening, teater och
performance, och är i hög grad ett resultat av 60-talets medieutveckling med lätthanterliga bandspelare, transistorradio, TV m.m. Även om konstverken i sig kanske inte alltid är lika intressanta ut estetisk synpunkt, fördjupar en analys av den bakomliggande idévärlden förståelsen för det nordiska neoavantgardets betydelse och den kreativitet som präglade 60-talet.